Prichschhhon Break
Men eftersom de har tillgång till världens tre kanske fulaste människor, som de alltid skickar upp på topp, har de lyckats skrämma till sig ett antal segrar genom åren. För det är ju inte utan att att man förstår om försvarsspelare undviker att komma i närheten av Wayne Rooney, Dimitar Berbatov och Carlos Tevez, så som de ser ut. "Ta Rooney du! Nej ta han du! Nej du får ta han! Nej han får ta han!" Sedan slutar det med att ingen markerar honom och det blir mål.
Tror dock att Manchester Uniteds lag skulle göra sig i Hollywood. I alla fall i skräckfilmsbranschen. För vem skulle inte bli rädd om de såg en film med Rooney, Berbatov och Tevez i huvudrollerna? Detta kan man krydda med Scholes, Vidic och Van der Saar i biroller. Uuuuuu! Jag ryser, Saw VIII lär inte blir rolig.
Men efter igår är det förhoppningsvis slutsnackat ur Alex Fergusons käft. Liverpool krossade nämligen Man U med hela 4-1 på bortaplan! Då ska man dessutom ha i baktanke att Liverpool tidgare under veckan slagit ut Real Madrid ur Champions Leauge med hela 5-0. Ändå åkte man till Old Trafford och hade fullständig lekstuga. Skulle bli förvånad om Nemanja Vidic vågar ställa sig på en fotbollsplan igen, efter sitt möte mot Gerrard och Torres igår.
Nej, nog med fotboll. Igår jobbade jag typ hela dagen. Det ska jag även göra idag, och det känns för en gångs skull ganska bra. Igårkväll kollade jag, Petter och Mattias film hemma hos Petter. Tensta bjöd på folköl och det tillsammans med Petters assköna vardagsrum och TV blev det tillslut ganska festligt.
Ikväll väntar ett mycket intressant samtal från Farbror Hellström. Det var nämligen i stort sett klart med Florida som resmål, tills Farfar fick nys om idén och kom med nya åsikter. Så nu snart ska det avgöras! Självklart ska han få en chans att ändra resmålet, om han nu vill det. Men om jag ska vara ärlig tror jag det blir Florida ändå. Det ska till något alldeles extra för att i alla fall jag ska ändra mig. Men samtidigt, Anders är en kille med flera ess i rockärmen. Om någon ska komma med något alldeles extra så är det "Umeå Yngve". (Ingen idé att försöka vara anonym mot mig!)
Dagens filmtips heter "Låt den rätte komma in". En film jag och Joe beskådade i fredags. Riktigt, riktigt bra! Jag har inte läst boken än, men jag tror inte det spelar så stor roll. Filmen var grym för att vara svensk, bara fotot är värt att se den för. I stilen påminner den om "De halvt dolda". Ett måste för dig som gillar film med både kvailtet och djup!
/ Banana-kid
Söderbröder
Att käka mat i USA kommer bli en höjpunkt på vår eventuella resa dit. Utbudet är enormt; Taco Bell (måste testas), Friday´s (finns i Stockholm och Oslo också men det är inte RIKTIGA Friday´s), Cheesecake Factory, Planet Hollywood, White Castle med mera. Sedan ska man inte glömma att för de som vill testa riktiga McDonalds, riktiga Burger King och riktiga Hard Rock Café finns självklart den chansen också.
Imorn är jag ledig, och det ska bli minst lika skönt som det var att vara ledig idag. Det är ungefär en månad kvar tills ansökan till universitet / högskolor ska in. I dagsläget väger jag mellan gymnasielärare i matte och civilingenjör. Jag är väldigt intresserad av att höra om någon har en åsikt om vad jag skulle kunna bli. Har ni det, är jag ytterst tacksam att få höra det. Alla idéer uppskattas och räknas!
Rubriken är en hyllning till Markus "Bulten" Jansson. Han bor i "Grünerlokka" i Oslo, men tror han bor på Söder. Men samtidigt, vad gör det om han tror det, så länge han är glad? Och glad är Markus Jansson, han och Tore Skogman. Killarna som aldrig dissar en fest.
"Percys Tårar" är för övrigt en sjukt underskattad serie. Den tillsammans med "NileCity 105,6", är några av de klart bästa svenska humorserier som gjorts. Killinggänget är en av de överlägset bästa humorgrupper som finns i Sverige. Deras humor är både låg samtidigt som allt ligger på en otroligt hög nivå. De kan göra sketcher man gapskrattar åt precis då man ser dem. När man sedan reflekterar över vad det är man sitter och skrattar åt, inser man att sketchen inte bara är en "sketch", utan också en bild av verkligheten. De har lyckats göra en samhällskildring, de diskuterar ett problem på ett ytterst effektivt sätt. Deras program, filmer och sketcher är alltid väldigt träffsäkra och det de påstår stämmer ofta väldigt bra. "Torsk på Tallin" är ett lysande exempel, en film som lika mycket är en samhällsskildring som en komedi. Det är humor på hög, hög nivå.
Skål du gamle slas! / Montana Jr
Steve "Kungen" Carell
Idag har jag varit ledig från jobbet, vilket alltid är nice. I förmiddags var jag och lirade fotboll med Arvika Fotbolls två största stjärnor, Daniel Wester och "Sköbba" Henriksson. Alltid kul att snacka gamla fotbollsminnen och höra hur överseriöst de har det i gamla föreningen. Absolut inget fel med att Arvika Fotboll gör en seriös satsning, men det är inte utan att jag lider med de spelare som råkar ut för det som hände mig ifjol. Nämligen att träna stenhårt fem, sex kanske till och med sju gånger i veckan, säga nej till de flesta aktiviteter brevid fotboll pga att man inte har tid, och sedan bli förpassad till bänken. Detta eftersom någon glidare från England värvats in veckan före serieprämier och tagit din plats. Jag förstår om dessa spelare funderar, när de sitter på bänken i Ekshärad, Kristinehamn, Torsby eller på något annat skitställe, om det verkligen var värt det.
Hur som helst, jag vill dementera ett ryckte från ett tidigare inlägg. Jonna Skoog berättade nämligen idag att hon inte alls fick ragg inom min släkt. Detta gör däremot att Markus Janssons trovärdighet sjunker ännu lägre. Nu är till och med skvallertidningen "Se & Hör" mer trovärdig än Markus. Så går det när man litar på allt man ser i periferin.Tänk på det(!) ni alla flickkompisar till Markus (för det har han faktiskt en hel del). Han är inte så trovärdig som ni nog tror.
Igår såg jag filmen "Get Smart" med Steve Carell i huvudrollen. Filmen var i sin helhet, precis som "Togga" på AN, inte speciellt mycket att hänga i julgranen. Men Steve Caroll var grym! I alla filmer jag sett honom i har han varit rolig. Då har jag inte ens sett speciellt mycket av serien "The Office", där många anser att han är som allra bäst.
Nu har i alla fall jag och Timmy bestämt oss. Vi drar till Florida veckan efter Arvikafestivalen. Pretty fucking niiiice! Markus är väl, vad jag skulle gissa på, säker till 90 %. Det samma med Johan, som bara ska se om han får ledigt först. Men han trodde inte att det skulle vara några problem. Anders har dock, som jag förstått det i alla fall, tackat nej. Detsamma med Jonas "snusarn" Leander som har för mycket skulder att betala. Jonathan ska väl också frågas, men jag är tveksam till att Rackstadsonen har den ekonomi som krävs, eftersom han studerar. Nu återstår det bara för mig, Timmy och de andra att bestämma om vi ska vara där i två, tre eller fyra veckor.... Fan va fett det låter.
Om det är någon annan som råkar vara intresserad av resan är det bara att ni höra av er! Sedan får vi se om ni får åka med eller inte. Inga fuckups har vi sagt (vilket gör det omöjligt för dig som jobbar på Ritz). Sen är resten välkomna. Personer, förutom tidigare nämnda, som redan visat intresse är; Maria Sjögren, Porr-Sven, Chicago-Bengt och Fiskar-Sven. Lämna in ditt intresse också!
Tänkte lägga in Led Zeppelins "Baby I´m Gonna Leave You" som dagens musiktips. Men alla klipp som finns på youtube har jäkligt dålig ljudkvailtet. För alla som är sugna på nostalgi, ladda hem den istället. Det är en låt man inte vill missa!
/ Montana
Florida this summer?
Ja det är ett hett samtalsämne just nu. Idén kläckte jag redan i höstas när jag, Sara och Anna var på en snabbvisit i Chicago. Chicago är grymt cool stad, bankstaden i USA. Gangsterstaden kallas den också, inte undra på att jag trivdes där. I stort dett varenda amerikansk film som ska utspela sig i en påhittad storstad är inspelad i Chicago. Några exempel; "The Dark Knight", "Batman Begins", Spider-man", "Wanted", "Public Enemies". Men nu är det inte dit vi ska! Det är Florida och Miami som är målet.
Säga vad man vill om USA:s utrikespolitik eller poltik överhuvudtaget. Ett coolare land att besöka finns inte. Inte i min värld i alla fall. Då har jag ändå besökt alla världsdelar utom Sydamerika, och inte ens besöken i Thailand kan mäta sig intrycksmessigt med USA. Det är som att förflytta det svenska samhället 30 år in i framtiden.
Jag har varit i Florida en gång förut. Det var 1997, och jag har ända sedan dess drömt om att återvända. Nu är resan långt ifrån bokat, utan fortfarande bara en idé. Men jag och Timmy nådde under helgen i alla fall en muntlig överenskommelse om att göra ett ordentligt försök. Och när jag ringde till Johan förut lät även han minst sagt intresserad. Markus har även han sagt att han ska med! Men det lördags när vi var ute, och när Markus är ute är han ungefär lika trovärdig som Josef Fritzel skulle vara om han påstod att han aldrig gjort någon illa. Så vi kan nog inte lova något där än. Återstår att se om Jonathan, Anders eller någon annan också är intresserad?
Nej, jag kan lova att om detta blir av blir det en oförglömlig resa. Disney Worlds fyra parker (som alla är mycket större än den som finns i Paris) står isåfall antagligen på dagordningen, liksom "Kennedy Space Center" (stället där man skjuter upp rymdraketer), den berömda kritvita stranden i Clearwater och Disney Worlds alla vattenland. Och då har jag inte ens nämnt möjligheten att kanske slinka in på någon schysst hiphopkoncert eller på någon cool biograf. Eller att simma bland delfiner i någon park. Nej, valmöjligheterna är oändliga i möjligheternas land!
Stranden i Clearwater på Floridas väskust. Är det där jag, T-bone,Berget och Mackan befinner oss till sommarn? Kanske lyssnar vi
även på Creedence. Det vort väl passande!
Maffiabrodern
"Sjuk" är ett bra ord att beskriva gårdagskvällen med. För det känns ungefär som allt hände, och lite till. Sjuk, och fruktansvärt rolig.
Kvällen inleddes här hemma där jag, Timmy, Bulten och Matilda lapade öl och lyssnade på Promoe. Vid halv nio tog vi en liten promenad till Petter Möstl, där det var fest i fulla drag. Petter hade samlat ihop en trevlig skara människor, bestående bland annat av en jägare, en australienare, en magiker och en neger. Petter visade sig också från sin bästa sida, och var verkligen i gasen.
Vid elva tog vi en taxi till Ritz, där det för ovanlighetens skull väntade en riktigt lång kö. När vi väl kom in väntade en ny tråkig kö. Jag tycker det är väldigt synd att Ritz prioriterar ganska dåligt. De har en schysst idé till en nattklubb, med en asbra lokal och helt okej musik. Men de utnyttjar inte alltid lokalens kapacitet, utan brukar gränsa av den så man typ inte kan röra sig. Sedan känns det inte som personal varken utnyttjas rätt eller är bra på vad de gör. För det första är det riktigt drygt att stå i kö i evigheter. För det andra, när man väl kommit fram väntar någon fuckup som varken vet vad han snackar om eller håller på med. Vädligt synd, för det borde inte vara svårt att konkurera ut Sveriges dyraste nattklubb som bara spelar slagermusik, Tiki Room.
Men det var ändå riktigt fett inne på Ritz igår. Efter att ha shottat i plastmuggar, blivigt flipout på dansgolvet, dissat en pratsugen Veronica Maggio, avlsutades kvällen utanför Timmys, där killen med samma namn blev bråksugen(!). Ett par fagets hade börjat buttas i kön, vilket gjorde att Lundelsgärdetkillen tappat fattningen och började provocera. Hans förklaring till hans dumma aktion lät heller inte bättre än "fuck this shit, fuck it"... Det var ju inte utan att man undrade vad som hände. En ytterst ovanlig handling av denne annars så enormt lugna kille. Men när man kommer från Värmland dras man väl tillslut till slagsmål på något sätt, vare sig man vill det eller inte.
Kvällen var ändå på många sätt riktigt lyckad. Matilda, Bultens dalahäst, måste ha en eloge för sitt glada humör och sin trevlighet. Det ska Jonna Skoog också ha, som tydligen lyckats få ett ragg inom min släkt? Vissa bultiga källor har i alla fall angivigt detta. En eloge ska även Maria Sjögren ha, eller "världens bästa kokerska" som hon borde kallas.
Idag har jag bara chillat, vilket har varit supersweeet. Att inte göra någonting är riktigt underskattat. Något man kanske blir bättre på att uppskatta ju äldre man blir. Jaja, fuck this shit, nu ska jag se på spansk fotboll eller kanske en skön film.
På återseende / Banankungen
Full Metal Faget
Ikväll är det fest! Fy fuckers va nice! Jag och Marx har precis varit i Kongsvinger och hämtat hem Lundellsgärdets förlorade son, Timmy Dahlman. Nu sitter jag här och väntar, precis som vanligt.
Kvällen tror jag kan bli något alldeles extra. Den inleds på bästa ställe, här i de centrala delarna av Stenbrottet. Här sitter jag nu och väntar på Timmy, och så fort han kommer ska vi börja dricka öl. Sedan bär det av mot Ingesunds stränder och Etydvägen 8. Där har nämligen Helge Möstl fest.
Om jag får bestämma slutar kvällen på Ritz, där Veronica Maggio har spelning. Men det är samtidigt omöjligt att säga, eftersom jag har med killar som Bulten och Timmy att göra. Där prioriteras verkligen inte planering. Så vi kan nog hamna var som helst tillslut.
Jag har precis kollat runt på lite olika personers bloggar nu, och mångas är riktigt roliga att läsa. Men sedan finns det även de som bara använder sin blogg för att visa upp sin ilska mot andra. De typ trackar ner på kompisar de tillfälligt är ovänner med. Jag vill inte nämna några namn, men många borde känna igen sig. Nu är inte jag superinsatt i folks olika dispyter, men jag kan ändå inte hålla mig från att ifrågasätta deras beteende. Att vara sur på någon måste vara det tråkigaste och jobbigaste man kan vara. Självklart är det ofta oundvikligt, men samtidigt det sista man borde eftersträva. "Life is definitely too short for being pissed of all the time" - Edward Furlong (American History X) Jag håller med!
Dagens musiktips är en skön låt av Sveriges bästa rappare, som kommer till Arvika 8:e maj. Samma dag som Dia Psalma och Magnus Betnér för övrigt.
Wall-E = Wall-Enberg?
Nej, kanske inte. Wall-Enberg är 20 gånger coolare, och 10 gånger roligare. Det är enda skillnaden.
Jag och Maria ska snart åka till Torsby och hämta hennes bror David. Torsbys befolkning består av 0,5 % vanliga människor, vilket är snäppet högre än Charlottenbergs andel faktiskt. Resten är raggare. Synd att man inte bor där.
Är låten "Bandit Queen" skriven av mig som en beskrivning av Maria? "When the police come yo, she's ready for whatever. Never talk to the cops because she's got her mind together. A down to earth, mother earth, living at the speed of life. She don't need a ring to be my wife. A truly independent women, not a destiny's child". Jag tror det.
Jag hatar förrsten Rix FM ännu mer nu. Jag hörde nyss låten "Rockstar" av Nickelback för 23 142:a gången. Snart är det väl dags att lägga den låten på hyllan va?
Ish miesht ain Frtiz Müll, vaisen preshen bitte ?/ Bananmannen
Pistols shuts ring out in the barroom night
Frölunda möter nu Luleå i första kvarstfinalen av slutspelet i ishockey. Och det går det inte sådär superbra heller. 5-1 står det just nu till Luleå. Är det bara jag som ställt mig frågan om Ulf Dahlén var nykter när han valde stekheta Luleå i kvartsfinal?
Just nu befinner jag mig hemma hos Maria "doktorn" Sjögren. Eller "wannebedoktorn" kanske man borde kalla henne. Hon tror nämligen att hon redan är doktor, trots att hon bara gått en månad på läkarprogramet, och försöker briljera med diverse svåra ord och förklaringar. Men efter att ha varit son till Kennet Lindgren i 20 år, behöver hon nog lite mer än bara en kass läkarutbildning för att briljera. Vad är det jämför med en färghandlare liksom?
Till helgen blir det förresten lite changed planes. Jag drar nämligen inte till Oslo, utan några av "grabbarna grav" kommer istället hem. Brutus (killen som lever i sin egen livslögn) kommer imorn för att hälsa på sin dalahäst i Arvika, samt att Kubrik Dahlman kommer på lördag. Jonas "ekonomen" Leander har för mycket WoW att spela för att ha tid med resor och blir kvar i Norge.
På lördag vankas det fest hos en gammal svikare, som återfunnit formen. Petter "Shetas" Möstl har nämligen spridit ut ett ryckte om rave party hemma hos han . Återstår att se om det bara blir jag, Eva och Helge som sitter och kör shottävling på lördagkväll, eller om det faktiskt råkar dyka upp någon mer? Hårt lär det iallafall bli, och det brukar falla mig i smaken.
Dagens hyllning går till en pojk som en gång kallades Robert Allan Zimmerman. Han är nämligen en av världens bästa låtskrivare. Det svenska gruppen "Kent" brukar få onödigt mycket cred för sina texter, trots att de bara är bandetmedlemarna själva som förstår meningen med dem. "Snyggt formulerade" brukar vara en vanlig hyllning. Men frågan är om de inte kan kasta sig i väggen jämfört med denne man. "The man that authorities came to blame, for something that he never done. Put him in a prison cell but one time he could-a-been, the champion of the world". Lysande! Idag är han även mer känd som Bob Dylan.
Det här är hans bästa låt! / Bananmannen
The weekend
När jag kom hem från jobbet på lördageftermiddag, välde det in släktingar i huset med kuvert i högsta hugg. De måste tyckt jag var värd lite pengar, eftersom jag i tjugo år varit trogen slav åt Lena Lindgren. Och det tycker jag med att jag var.
Det blev varken musik eller öl på lördagkväll heller. Den något oväntade förklaringen den här gången var att Johan, av någon konstig anledning, fått för sig att supa järnet på fredagkväll med sin familj och deras vänner. Detta gjorde att han blev så bakfull på lördag att han inte orkade göra någonting. Snopet för mig, men ändå ganska komiskt på något sätt.
Idag har jag tränat fotboll, vilket gick sådär eftersom jag fortfarande är skadad i mitt benet efter mitt klantiga misstag på Tiki Room. När jag kom hem la jag mig i soffan och kollade två matcher från Premier Leauge, vilket kanske får räknas som helgens höjdpunkt. Helgen har väl i stora drag varit sådär om jag ska vara ärlig.
Veckan som kommer tror jag dock starkt på! Imorgon är jag ledig och då ska jag, med undantag av ett besök på gymmet, ta det väldigt lungt. På onsdag kommer "doktorn" hem och då ska jag plocka fram mina kocktalanger och laga mat. Jag lär även bli förpassad till Charlottenberg. Jag överväger också en eventuell resa till Oslo i slutet på veckan, vilket vore fruktansvärt trevligt om det blev av. Får se vad Maria har att säga om detta först.
Om någon söker mig ikväll, kan ni nog hitta mig i TV-soffan på vår övervåningen. Där kommer jag att intensivt följa matchen mellan Inter och Roma i Serie A. Får se om "Zlatan the king" hittar på något trevligt under matchen. Det vore inte ovanligt.
På återseende / Bananmannen
P3 är Guld
Jag är fruktansvärt tacksam att det finns något som heter "Public Service" i Sverige. Både vad det gäller TV och radio. Inte bara för att det är reklamfritt, vilket är helt underbart, utan också för att det då finns personer som kan jobba med något som kallas för kvailtet.
Bilen jag kör till jobbet har en ganska dålig radio som det är svårt att få in SR:s radiokanaler på. Framförallt när man närmar sig Charlottenberg, då brukar de försvinna helt. Därför har jag under senare tid fått prioritera Sveriges två största komersiella radiokanalerna, "Mix Megapol" och "Rix FM". Jag har säkert ägnat ett tiotal timmar åt dem, och fram tills idag har jag aldrig direkt föraktat dem . Men idag slog det mig ordentligt, fy fan vilken skit detta är!
Mix Megapol är den kanalen som jag lyssnat mest på och även den som jag tyckt bäst om av de två. Eller minst dålig borde man nog säga. Morgonshowen "Äntligen Morgon" med Adam och Gry är faktiskt helt okej. I alla fall så länge Adam och Gry är i etern. Men jag har på senare tid kommit underfund med att de inte är det så mycket. Morgonshowen utger sig för att vara fyra timmar. Men jag lovar att minst två timmar går åt till reklam, musik eller repriser på vad de har sagt tidigare under morgonen.
Då ska det ändå förtydligas att "Äntligen Morgon" är det klart bästa som den komersiella radion har att bjuda på. Och det beror bara på att Adam och Gry är bra programledare, inte på att Mix Megapol är bra som kanal. De hade gjort sig i vilken kanal som helst. Kontrasten är enorm när Adam och Gry går ur studion och ersätts av något de andra stoplskott Mix Megapol befogar över.
Sedan är det ju detta med musiken. "Vi blandar dagens största hits med det bästa från igår". In my as att de gör! Begreppet "det bästa från igår" borde innefatta all musik som gjorts innan 2008, typ. Alltså i stort sett alla låtar som gjorts. Men enligt Mix Megapol har det bara gjorts tre bra låtar innan 2008. Det är "American Pie" med Madonna (inte den riktiga versionen av Don McLean som är tjugo gånger bättre än Madonnas värdelösa uppdatering), "Advartacing space" med Robbie Williams och "I don't wanna miss a thing" med Aerosmith. Det bästa från igår? Kanske enligt de som jobbar på Mix Megapol. Garanterat inte enligt någon annan. Ingen som jag känner i alla fall.
Låten "Rockstar" av Nickelback kan ju inte Mix Megapol, bara, räkna till "dagens största hits". Den måste ju klassas som "tidernas största hit någonsin" av dem, så som den spelas. För de som lyckades tycka låten var bra (vilka smaklösa personer det nu var ?) måste ju den varit sönderspelad för redan i September. Då spelade Mix Megapol den minst trettio gånger per dag. "Men vadå? Det är ju en bra låt", måste de ha tänkt. "Den kör vi i ett halvår till. Minst tjugo gånger per dag också. Det blir nog bra!"
Och den är inte ensam. Jag skulle kunna göra en lista på de tio låtar jag tror Mix Megapol spelar härnäst. Jag kan garantera att minst åtta av dem stämmer. Den skulle se ut såhär:
>> Nickelback - Rockstar
>> Katy Perry - Hot N Cold
>> Lady Gaga - Pokerface
>> The Killers - Human
>> Beyoncé - If I were a boy
>> Pink - So what
>> Coldplay - Viva la vida
>> Takida - Handlake Village
>> Madonna - American Pie
>> Nickelback - Rockstar (Den är ju så bra! Den kommer igen.)
Inte en enda bra låt enligt mig. Jag tror dock att "Vivi la vida" och "Human" kunda blivigt bra låtar, om nu inte Mix Megapol och Rix FM spelat sönder dem på en gång. Jag undrar om pogramledarna själva verkligen tycker musiken är bra? Eller om de bara ljuger när påstår det, för de påpekar verligen ofta att musiken är "ny och fräsh".
Och som en blixt från klar himmel började radion att fungera för någon dag sedan. Jag lyckades ställa in P3 där programet "Din Gata" var i full fart. Och som jag njöt av detta. Programledarna hade ett schysst ungdomligt språk och de tog upp aktuella frågor. Inte bara "har du gjort något pinsamt du vill berätta för oss?"-stilen som Mix Megapol alltid kör med. Utan riktiga frågor, frågor som folk faktiskt är intressarade av att diskutera. Detta tillsammans med en grymt skön blandning musik bestående av bland annat "Looptroop Rockers", "Anna Ternheim", "Markus Krunegård" och"Lykke Li". Riktigt soft program, rekomenderas!
De brukar ju vara någon form av "önskelunch" på Mix Megapol, där man får ringa in och önska låtar. Jag kan bara tänka mig vad svaret skulle bli om jag ringde in och bad om "Bob Dylan", "Hoffmaestro", "Jurassic 5" eller något liknande. "Ursäkta, du tror inte du kan ta den där Rockstar av Nickelback istället? Den passar oss lite bättre. Den är bra, den kör vi på istället!"
P3 är guld! Därför passar namnet "P3 Guldgala" så extra bra på just deras gala. Hela SR är guld! Hela Public Service är guld! Vad skulle hända utan det?
Fargo
Bröderna Coen har en unik förmåga att förvandla till synes ganska grå karaktärer, till väldigt färgstarka och unika. I Fargo finns det ett lysande exempel; "Marge Gunderson", spelad av Joel Coens fru Frances McDormand. Marge är en höggravid polischef som har ett fantastiskt roligt uttal på ordet "Yeah".
Ett annat mycket bra exempel på en grym karaktär skapad av bröderna Coen är "The Dude" från "The Big Lebowski". Vilken kille! Jag har alltid tyckt att hans grymt coola stil påminner en del min gamla klasskamrat, Douglas Berggren. Men jag har på senare tid även insett att han även påminner en del om min far, vilket i kontrast till Dogge då är mindre coolt. Eller kanske rättare sagt, min far Kennet Lindgren påminner en del om han. Ett exempel kom senast under veckan. Klockan är kvart över nio och jag ska precis åka till jobbet i Charlottenberg. Precis när jag ska stänga ytterdörren ser jag en flumsig gestalt i morgonrock röra sig i mina föräldrars sovrum. Denna gestalt är ingen mindre än min far, som då har tänkt att gå upp. Inte har han bråttom heller, trots att klockan är kvart över nio och han redan är 15 minuter försenad till jobbet. Ett jobb där han dessutom är chef. Bra jobbat!
Jobba, det gjorde jag idag. Blev dock försenad hem eftersom James, som vanligt, skitit i att räkna sin kassa. Jag hade således inget annat val än att stanna kvar och räkna den med. När jag äntligen kom hem drog jag fortare än kvickt till Arvikfestivalens schysstaste festställe, familjen Ollonborgs palats i Dottevik. Där väntade en kombination mellan filmen "Patric 1,5" och Spendrups folköl. Visst, filmen handlade om två bögar, vilket inte är ett område jag direkt låter mig fascineras av på fritden, men den var ändå helt okej. Starkt gjort av Gustaf Skarsgård och Torkel Petterson att kunna göra såpass passionerade kärleksscener, trots att båda som jag har uppfattat det i alla fall, är helt hetrosexuella.
Imorn ska jag och Johan dricka öl och lyssna på musik. Kanske blir det även en sväng mot stan senare på kvällen. Förhoppningsvis kommer även Joe Dalton med, om han nu inte sviker igen och sticker iväg med sina estetpolare det vill säga. På lördagkväll kommer släkten hit för att ge mig pengar och på söndag ska jag träna. Så ser helgen ungefär ut.
Vill avsluta med en hyllning till Kennet "kungen" Ollenberg. När jag kom upp för deras trapp möttes jag av den vanliga synen man ser när man kommer dit. Kennet Ollenberg sitter framför datorn och dricker öl. Starköl. Mannen, myten legenden....
(Vill pointera att Kennet Ollenberg absolut inte har några alkoholproblem eller andra problem överhuvudtaget. Han är bara en cool snubbe som gillar att dricka öl. Precis som "The Dude" skulle man kunna säga.)
Tackar!
Jag överlevde förresten helgen, trots att den till 99 % bestod av jobb. Idag har jag dock varit ledig och det har minst sagt varit nice. Imorgon är jag också ledig och då kommer Johan "Raggarn" Ollenberg hem. Ett riktigt efterlängtat återseende! Dessutom kommer Matilda från Falun hit med sin hundliknande pojkvän. Risken är med andra ord stor att morgondagen blir lyckad!
Såg för övrigt klart första säsongen av "24" idag. En serie som till en början var rikigt tajt och spännande, men som tillslut blev väldigt upprepande. Folk blev kidnappande, lyckades fly, blev kidnappande, och lyckades fly igen. Så vände det, för nästan alla karaktärer, fram och tillbaka minst tre, fyra gånger. Tillslut blev allt bara för orealistiskt och förutsägbart. Jag hoppas dock starkt på andra säsongen, som sägs vara bättre. I alla fall om man ska tro min filmkumpan Timmy "Kubrik" Dahlman.
I söndagsnatt tog förrsten filmen "Slumdog Millionaire" hem hela åtta Oscar. Är det någon som har sett eller hört talas om den? Om ni inte har gjort det är det inte konstigt, för filmen har svensk biopremiär den 6 mars! Jag vet inte om jag är ensam, men jag stör mig på att nästan alla amerikanska filmer kommer vädligt sent till Sverige. Nu är inte jag superinsatt i alla regler som finns mellan Hollywood och SF, men visst känns det konstigt att det alltid dröjer så länge?
Ändå får nog Sverige räknas till de länder som är mest influerat av USA. Kolla bara i Aftonbladets nöjesdel. Där kommer, alltid, minst hälften av alla nyheter från The United States. Jag kan bara tänka mig hur bioprogramen ser ut i mer ociviliserade länder. I Kazakstan har väl filmen "Jurassic Park" snart biopremiär...
Slänger avslutningsvis med ytterligare ett musiktips. De här pôjkera spelade faktiskt på Arvikafestivalen i somras. Och gjorde det riktigt bra dessutom.
På återseende / Bananmannen
James är kung
De som har läst Markus, Timmys och Jonas (även om han aldrig skriver) blogg känner nog igen uttrycket; "det har inte hänt något speciellt sedan jag skrev sist". Speciellt Markus är väldigt flitig på att använda den frasen. Om det är Markus som är dålig på att uppfatta vad som sker i hans omgiving eller om det helt enkelt inte händer något i hans liv är jag nog fel person att svara på. Jag konstaterar bara att denna fras ofta används.
Ni kan se det som en hyllning till Markus "Brus" Jansson, för denna fras är ett klockrent sätt att beskiva mina senaste dagar med. Detta skyller jag på tre saker på; det har varit ett riktigt skitväder ute och snöat enormt, jag har haft ont i ett av mina ben efter ett mindre lyckat danstrick i lördagsnatt, jag har jobbat. Jobba ska jag även göra imorn, trots att det är söndag. Nio timmar i sträck dessutom, utan rast. "Fett nice!" säger en något ironisk del av mig själv.
Ett undantag av min händelsefattiga vecka var när jag, Micheal "Magic" Hjalmarsson och Arvikas svar på Alex Schulman; Patrc Fäldt, lunchade ihop i torsdags. Efter maten drog jag och "Mike the magic" hem till hans resident på Jacobsgatan och drack kaffe och kollade "The Office". Fruktansvärt sweet!
Trots en evighetslång arbetsdag framför mig ser jag ändå ljust på framtiden. På onsdag kommer till exempel sonen till Arvikas bäste öldrickare, Kennet Ollenberg, hem. Tänkte fråga han om han lust att dricka bärs och se på "Prison Break" igen, precis som vi gjorde sist han var hemma. Ohälsosamt kanske en del kallar det. Jag kallar det livskvalite.
Hörde också på ryktesvägar att Markus "Brutus" Jansson är på väg hem. Vad ovanligt! Trots att denne Bulten är hemma stup i kvarten är det inte utan att man har saknat honom. Ärligt talat önskar jag faktiskt att han vore hemma jämt. Förhoppningsvis tar han även med sig sin dalahäst hem och kommer dessutom Jonathan "Filosofen" Hultén hem tror jag det kan blir riktigt festligt.
Vad gäller rubriken är det en hyllning till Jessica Alberg, med riktigt namn Jessie James. Tjejen bjöd på blåbärspaj idag på jobbet och var på riktigt skojigt humör. Inte dåligt av en person som snart närmar sig pension.
Slänger avslutningsvis med ett filmtips. "American Crime" heter filmen och är en riktigt gripande historia. Såg den tillsammans med min mor i fredags och den var svår att få bort ur tankarna efteråt.
20 bast
Personen som står till ansvar för "fiaskodagen" heter Jessica Alberg. Tjejen som tyvärr råkar vara min chef och satte mig på dagens jobbigaste pass, 13-20. Min födelsedag firades på köpcentret i Charlottenberg, instängd i en liten videobutik.
Nej, back to the truth. Det är inte speciellt synd om mig. Jag fick en asskön sovmogon till klockan 11. Mitt jobb är sedan inte det jobbigaste. Speciellt inte med tanke på att film är ett av mina absolut största intressen. Sedan råkar det dessutom vara lov i Norge den här veckan, vilket betyder extra mycket kunder och extra mycket försäljning. Tiden rullade slutligen på ganska bra.
Dessutom firades min födelsedag ganska bra i lördags. Kompisar kom hem från diverse olika platser; bl a Oslo, Uppsala, Sundsvall och Årjäng. Oslograbbarna Timmy och Markus "Bulten" Jansson kom tillsammans med byggaren Johan och filosofen Jonathan till mig redan vid fyra och värmde sig med några kalla öl i vår bastu. Sedan tillkom ytterligare ett tiotal personer för att käka av min och doktor Marias mycket väl tillagade middag. En väldigt trevlig blandning folk, där alla i stort sett var på festhumör, utom Ingesunds störste svikare Petter Möstl. Killen trodde han skulle kunna ha en rolig kväll hemma hos mig genom att vara nykter, men den som är van att gå på fest hos Erik Lindgren vet att dit går man inte nykter. Men det var ändå kul att killen kom, även om jag klart föredrar en onykter Petter "Shetas" Möstl.
Efter att vi lämnat "Stenbrottets palats" redan vid tiotiden och hunnit med en mellanlandning hos familjen Fäldt/Pettersson, avrundades kvällen på Arvikas enda(!) nattklubb Tiki Room. En klubb som av många yngre må vara överskattad, för efter 10 visiter där inne inser nog de flesta att den inte är så häftig, var ändå i lördags riktigt rolig.
Det var väl ungefär så mina "båda" födelsedagar firades. Nu väntar ytterligare en, i slutet av februari då syster Sara med man och kids kommer hem. Tror även andra delar av min kända släkt skulle dyka upp då. Jaja, den som lever får se.
Vi avsluta med en hyllning till min filmkumpan Timmy Dahlman. Han visade nämligen i lördags, en gång för alla, att det inte finns något "likamedtecken" mellan han och snålhet. Att samma tecken inte finns hos andra killar som byggaren Johan och producenten Anders "Farfar" Hellström är jag dock inte lika säker på.
På söndag möter för övrigt Liverpool Manchester City. Veckans höjdpunkt som jag tyvärr får följa på Internet. Detta på grund av att min chef, som snart borde byta namn till Tengil, har satt mig att jobba då. Such of a week asså!
Slänger med ett musiktips i all bedrövelse...